Min första 124 Spider var av 1979 års modell. Jag bodde i Vancouver Canada. Jag hade startat ett företag tillsammans med en vän och budgeten för att köpa bil var minimal. Jag hade haft en Volkswagen Golf cabrio en tid men den kändes lite väl feminin för mig. Längre ner i gatan hade jag sett en bil som jag aldrig hade sett förut.

Den stod på en garageuppfart och en dag när det såg tomt ut i huset kunde jag inte låta bli att smyga fram och beundra denna vackra bil och när jag såg ett Fiat emblem på kofferten kunde jag inte tro mina ögon. Jag måste erkänna att fram till den dagen hade märket Fiat endast fått mig att se en bild av någon rostig gammal 127a i 90km/h på motorvägen med 4 polska bärplockare i framför mig. Jag tror att många än idag delar den bilden med mig.

Bilen var en Fiat 124 Spider 1982 i toppskick. Röd med vit cab  och den såg väldigt läcker ut. En sån ville jag ha bara ha. Efter lite letande förstod jag att en bra bil kostade minst två golfar men jag hittade en i närheten av där jag bodde och den kostade inte mer 1700 dollar! Men så hade den heller inga bakskärmar kvar, den tutade i varje vänstersväng och ljuset fungerade bara när det själv ville. Men med silvertejp fixade man allt i Canada!!. I alla fall för stunden. Bilen var riktigt rolig att köra och jag körde verkligen mycket med den. Ca 6000mil om året blev det.

Mitt jobb innebar mycket resor längs västkusten i USA så Spidern fick rulla. En av de längsta resorna var Vancouver-San Fransisco ca 150mil nonstop nercabbat. Hotell var det i regel inte råd med så jag och min trogna resekompanjon en Bordercollie med namnet Scott spenderade många sommarnätter sovande under stjärnorna i Fiaten.

Efter ca 1 års tid med Fiaten började vårt företag äntligen ta fart och det blev lite pengar över till en renovering av Spidern. Nya skärmkanter beställdes från Sverige och efter ett par dagars svetsning. (för en oerfaren bilplåtslagare) var de på plats. En lackeringsfirma i närheten hjälpte mig att lackera bilen i en blåmetallic från BMW.
På en annons hittade jag ett par snygga alufälgar som var i min prisklass. Jag mätte hålen och tog för givet att jag hade mätt lite fel för fälgarna jag köpte var 4/100 och Fiats bultmönster är 4/98. Men när jag försökte montera fälgarna insåg jag att de inte passade. Men med tanke på att det var så lite borde det ju gå ändå om man filar upp hålen lite. Senare den kvällen när alla fyra hjulen var på väg att lämna mig förstod jag att detta inte var någon bra lösning. OK, skam den som ger sig. Efter en helg i verkstaden hade jag borrat nya hål, gängat, svetsat muttrar på baksidan som säkerhet och bytat bultmönstret till 4/100. Denna operationen kommer jag aldrig att utföra igen och om jag hade vetat vilket jobb det innebar hade jag aldrig gjort det. Nu var fälgarna dock på plats och det var verkligen ett lyft mot original plåtfälg. Då spidern var ganska lågt växlad och jag ofta körde långa sträckor på motorväg monterades höga däck bak. 205/60/15 och sedan sänktes bilen genom att kapa fjädrarna så att bilen stog plant. Då modellen har ganska stora hjulhus bak såg det ändå OK ut.

Stolarna på -79 års modell var en svaghet och denna bilen var inget undantag. Höger sida på ryggstödet svetsades och ett krysstag på baksidan löste problemet. Klädseln var original vinyl som var het och klibbig på sommaren. Men den var väldigt stryktålig och man kunde skrubba den till nyskick med svinto eller SOS pads som de heter i Canada.

Jag har sedan dess lärt mig att Fiat har byggt många fantastiskt vackra bilar. Högts på min önskelista av Fiat bilar står nog ändå en 8V Otto Vu 1952-1954. På femtiotalet trodde man på Fiat nämligen att Ford hade copyright på namnet V8 och då man inte ville komma i några tvister om detta döpte man helt enkelt bilen till 8V i stället. V8an var på 2l och gav 105hk. Senare veriasion kom upp i 127hk vid 6000varv. Topfarten var 185km/h vilket var smått otroligt för motor på 2l i början på femtiotalet.
Man får räkna med priser runt 1 miljon.

Det finns många Fiatar som har fått sina karosser från olika karosserimakare som Pininfarina, Viotti, Zagato, Allemano, Fissore m.f. Dessa bilar är i regel helt unika och kanske endast tillverkade i 15-20 exemplar.
En annan skönhet här nedan är en Fiat 1400 cabriolet som byggdes i ca 77000 exemplar totalt. Det var en lite lyxigare variant med ganska gott om plats för att vara en Fiat. Skönheten till vänster är av -75 års modell och fortfarande i trogen tjänst som min fru.

Nedan har vi en Fiat 1100 TV Spider. Granluce Transformabile. Även detta ett mästerverk från Pininfarina. Byggd även som 1200 men totalt en produktion på endast ca 577 bilar. Det lär finnas ett par stycken i Sverige. Liknar lite en Corvette från 1956 fast i XS storlek. Mycket av kromdelarna är gjorda av mässing. 1200 modelen hade svängbara stolar.

Nedan har vi en Fiat Abarth med Zagato kaross fotograferad i Hershey Pensylvania. Kan säkert ge en spännande körupplevelse.

Ja listan kan göras lång. Vi har ju 1500, 1600 cabriolet modellerna, kära lilla Topolinon som ingen kan undgå att beundra i all sin enkelhet och design.

Men av alla dessa vackra Fiat bilar finns det nog fortfarande få som kan ge så mycket körglädje/krona, se vacker ut, ge så mycket problemfritt ägande och vara så användbar som en välpreppad 124 Spider. Men det är bara min åsikt, så prova och jämför själv. Alla som är intresserade är välkomna för en provtur.

Classix
Dovhjortsvägen 8
24652 Löddeköpinge
Tel: 0707-658904 OBS: ring innan ni kommer. Vi reser mycket under sommaren.